Om vårt hus och vårt område
av Eva Rehnström Rabe byggherre och byggmästare E Lindkvist.
Vårt hus Terrakottan 5 ligger på Rörstrandsområdet, tidigare hemvist för Rörstrands porslinsfabrik. Ända fram till 1920-talet arbetade ca 1000 arbetare här och disponenten bodde inledningsvis i 1600-talsslottet som idag är en del av Filadelfiakyrkan.
Bostadshusen norr om Rörstrandsgatan växte fram vid 1900-talets början och där bodde många av porslinsfabrikens arbetare. Vårt område i södra delen av Birkastan kom till då Rörstrand flyttade sin fabrik till Göteborg 1926. Det skedde ungefär samtidigt som andra stora fabriker flyttade ut. Från tex nuvarande Atlasområdet flyttade Atlas Copco till Nacka.
Rörstrandsområdet uppfördes 1924-30 av enbart privata byggherrar (inte HSB tex som var vanligt i andra 20-talsområden) och de 61 fastigheterna i 20-talets klassicistiska stil ritades av i huvudsak två arkitektkontor: Höög & Morssing resp Björn Hedvall. Man bemödade sig om trapphus i starka färger med antik anknytning. Många av dessa är övermålade idag – våra trapphus är därför värdefulla och högt klassade av stadsmuseet. Exteriörerna färgsattes i gult, rött och grönt och det fördes en diskussion i pressen vid den tiden där många tyckte att ”man kolorerade husen till överdrift”. Området fick också kritik för hög exploatering – detta var ju åren före Stockholmsutställningen 1930 då man ville ha luft och ljus. Vid en jämförelse med lamellhusen på Gärdet kunde Rörstrandsområdet te sig gammalmodigt.
Vårt hus Birkagatan 1/Drejargatan 2 byggdes 1928, arkitekter B Hedvall (fasad) och E Lindkvist (plan), byggherre och byggmästare E Lindkvist.
Gatufasad röd puts, takvåning brun puts och gårdsfasad gråbrun puts. 1994 renoverades båda fasaderna – den röda behölls mot gatan (terrakotta) men till gården valdes en ljusare färg. Redan under byggnadstiden ersattes de ritade balusterdockorna på kungsbalkongerna högst upp med järnräcke.
Båda entréerna är målade men väggbröstningen på Birkagatan är elegantare utförd i stucco-lustro (imiterar marmor). Också väggmålningarna är mer påkostade med lisener och målad dekor av akantus och slingor liksom palmettdekor i de målade valven. Golvbeläggningen i trapporna är här vit marmor. På Drejargatan där det är mindre lägenheter är målningarna något enklare och all golvbeläggning utförd i grön kolmårdsmarmor. Trappornas vilplan har målade meanderfriser – på Drejargatan är taket delvis välvt med målad dekor, s k löpande hund. Trapparmaturerna (med undantag av kungsvåningen) är också original – ritade av arkitekten och tillverkade på Böhlmarks klassiska fabrik.
Det är alltså ett värdefullt och vackert hus vi bor i och grönklassat (kulturhistoriskt värdefull bebyggelse) i stadsmuseets inventering av innerstan. Det har också ett markant läge i stadsbilden.
En rolig iakttagelse är att gå på Rörstrandsgatan och se att den södra sidan har 20-talshus och den norra sekelskifteshus.
Nu vet ni skälet!.